Kristi Uppståndelses Ortodoxa Församling

I söndagens evangelietext (Luk 5:1-11) fångar Simon Petrus och bröderna Jakob och Johannes, efter Herrens befallning, så mycket fisk att deras fiskebåtar nästan sjunker. Det är ett löfte om den fångst av heliga människor som apostlarnas och deras efterträdare kommer få i Kristi Kyrka.  Denna Kyrka "fiskar människor" ännu idag!

Söndagen efter korsets upphöjelse läser vi om nödvändigheten att bära sitt kors (Mark 8:34-9:1). Korset är vägen till uppståndelsens himmelska härlighet. Korset är stegen. Korset är underpanten på vårt arv. Korset är nyckeln till vår himmelske Faders boning. Det kors som människor fruktade har blivit ett livgivande paradisiskt träd för oss kristna. Må vi äta av dess frukt, Kristi offergåva, och få liv genom honom.

Lördagens evangelieläsning (Matt 10:37-11:1) handlar om att sätta Kristus framför allt, för att som kristen få rätt prioriteringar och ordning i livet. Den som sätter Kristus framför allt bygger livet på en stadig klippa, och når evigheten.

Gott nytt år! Den 1:A september firar vi det nya ortodoxa kyrkoåret. Och denna dags evangelieläsning påminner oss om att idag är frälsningens dag. Idag bjuder Gud in dig till omvändelse och sant liv med honom. Idag har vi fått ett nytt ”nådens år från Herren.”

Denna lördags episteltext är Romarbrevet 14:6-9. Helige Paulus undervisar oss och säger: ”Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.” Men var han inte redan Herre över de döda? Jo, på sätt och vis i egenskap av hela skapelsens Herre, men om människans fria vilja ska ha någon verklig betydelse och innebörd måste han, genom sin död och uppståndelse, bli herre, så att säga, även över de döda. Fader Mikael förklarar frälsningen från synden och döden i denna predikan.

Fader Mikael lyfter fram tre viktiga detaljer ur evangelieläsningen om Jesu första brödunder (Matt 14:14-22). Dessa tre är 1) Guds bermhärtighet som den ende människoälskande, 2) den centrala platsen som den apostoliska traditionen har i vår tro, och 3) brödundret som bild för eukaristin.

De två blinda männen i dagens evangelieläsning (Matt 9:27-35) får frågan av Herren om de tror att han kan hjälpa dem. De svarar "Ja, Herre". Jesus botar dem och säger "Som ni tror ska det ske med er". Efter att ha läst detta stycke dyker frågan upp: vad är tro egentligen? Fader Mikael presenterar några vanliga missförstånd som visar på vad tro inte är. Därefter presenterar han en biblisk och ortodox förståelse av tro som vår lilla del i samarbetet mellan Gud och människa.

Vid invigningen av OS i Paris 2024 presenterades Världens bild av mänsklig strålglans. Då draperades en karikatyr av Sista måltiden i dragshow och degenererad dekadens. Hedonism upphöjdes till ideal för vår tid. Inget nytt och inget att förvånas över egentligen, men timingen var bra. Det är nämligen så att Ortodoxa Kyrkan snart firar Kristi förklaring (6/8) och då presenteras vi med en bild av den gudomliga och himmelska strålglans som är vårt verkliga mål och vår arvedel som människor. Dessa båda slags strålglans är dock oförenliga.

Idag firar vi apostlarnas samlingsfest, och vi får anledning att begrunda vad det betyder att ha en apostolisk tro. Den första innebörden är att Ortodoxa Kyrkan har bevarat trons fullhet sådan apostlarna fick ta emot den av Kristus och den Helige Ande. Den andra innebörden är att det går en konkret kedja från apostlarna till våra dagars biskopar genom den apostoliska successionen. Men det finns också en tredje innebörd...

Fader Mikael predikar denna lördag om olika himmelsfärder i Gamla testamentet, och hur Kristus är fullkomningen av dem. Vidare om hur Kristi himmelsfärd bereder vägen för oss människor in i det allra heligaste himmelska tronrummet genom att han stiger dit upp alltjämt i sin mänskliga natur. Vi troende har hopp om att nå dit i kraft av Hjälparen och vårt samarbete med honom (Joh 14:10-21).

Den blinde mannen möter Kristus - sann Gud och sann människa - och kan därmed få sin andliga syn tillbaka (Joh 9:1-38). En människa med läkt andlig blick tillber Jesus som Gud, men den som fortfarande är andligt blind tror att Jesus är blott en människa eller en profet.

Den samariska kvinnan vid sykars brunn (Joh 4:5-42) sökte släcka sin törst, men fick sin djupa existentiella törst släckt av Jesus. I honom mötte hon den barmhärtige Läkaren, och honom vittnade hon om för sin stad så att de kom till tro. Kyrkan minns henne som den heliga Fotini, och den tro hon vittnade om är densamma som vår Kyrka förkunnar ännu idag!

När Jesus botar den lame mannen vid Betesda (Joh 5:1-15) visar han att han inte bara älskar mänskligheten i allmänhet, utan människan i synnerhet. Han möter personer ansikte mot ansikte, och bjuder in dem att ge sitt fria gensvar till hans gåvor av läkedom. Detsamma gäller ännu idag, och samma läkedom står att finna i Kristi Ortodoxa Kyrka.

Den gamla barnsången "När det stormar..." gör sig påmind vid läsningen av denna lördags evangelium (Joh 6:14-27). De heliga ser en bild av Kyrkan i lärjungarnas båt, som befinner sig mitt i stormen på sjön, likt Kyrkan befinner sig mitt i den stormande världen. Folken rasar, folkens ledare strider mot Kyrkan, irrlärorna piskar mot hennes skrov. Men lärjungarnas uppgift är att hålla skutan flytande. Herrens uppgift är att stilla stormen.

Vad är meningen med livet? Vad gör vi ens här? Många har svarat på dessa frågor, men svaren är ofta lika hopplösa som vilseledande för oss människor. Kristus är världens enda hopp. Han är den som skapade oss, och till honom är vi ämnade. Syftet är varken nyandlighet, hedonimsm, beroende eller humanism. Syftet med allt är Kristus. Inte som idé eller enbart andlig verklighet, utan såsom uppstånden, så konkret att helige Thomas kunde sticka fingrarna i såren på hans händer (Joh 20:19-31). Den härlighet han ägde då, den väntar oss vid uppståndelsen, genom Guds människokärlek.

På Palmsöndagen rider Jesus in i Jerusalem (Joh 12:1-18), och staden vibrerar av förväntan och segervisshet. Men vilket antiklimax! Istället för att inrätta ett jordiskt rike och kasta ut romarna kommer Jesus att förrådas av sin lärjunge Judas; utlämnas åt Stora rådet; överges av alla sina närmaste vänner; falskeligen anklagas; smädas; piskas och pinas; dömas till döden av de händer han själv skapat; hängas upp på det redskap för avrättning som var förbehållet rövare och upprorsmakare, till allmänt spektakel för de som såg på. Är då denna segervisshet missriktad? Ja, men bara om man misstar sig, som vissa villolärare, och tror att Guds rike är av denna världen.

Vad är en människa? "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster" (Ps 139). När Ordet just tagit sin boning i Jungfruns livmoder känner ett annat foster, Johannes i Elisabeths livmoder, igen honom som sin Herre (Luk 1:39-49; 56). En människa blir till vid konceptionen, och fullbordas i gudomliggörelsen.

På korsärandets söndag läser vi om korsets helt centrala plats i hela skapelsen, i Kyrkans liv och i varje troendes liv. Korset är dock en dårskap för många: för heretiker, muslimer, rationalister och humanister. Men om Kyrkan skulle överge sin förkunnelse om korset skulle hon samtidigt förlora allt hopp.

Den lame mannen (Mark 2:1-12) är, enligt hl Gregorios Palamas, "var och en som är beroende av sinnlig njutning har en paralyserad själ, och ligger sjuk på vällustens säng med dess bedrägliga behag.” Men vid insikten om sitt predikament ropar han på fyra vänner som bär honom till Jesus. Dessa fyra vänner är (1) självrannsakan, (2) syndabekännelse, (3) omvändelse och (4) bön till Gud. Genom dem förs han inför Jesus och kan bli botad.

Stora fastan närmar sig. Vi har fått lära oss om den nödvändiga ödmjukheten, omvändelsen, kärleken under förfastan. Idag ger oss Herren en snabb repetition (Matt 6:1-13). Men dessutom uppmuntrar oss aposteln Paulus med mycket goda råd hur vi ska hjälpa varandra: "om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse, så ska ni som är andliga hjälpa en sådan till rätta i en anda av mildhet. Men se till att inte också du själv blir frestad. Bär varandras bördor, och uppfyll på så sätt Kristi lag" (Gal 6:1-2). Låt oss ta fasta på allt detta inför den stundande fastan!